För ett drygt år sedan fick Polisen möjlighet till att utöva hemlig dataavläsning. Det betyder att Polisen kan spionera på personer som är misstänkta för brott (och personer i deras omgivning!) genom att hacka deras telefoner och datorer. De har alltså möjligheten att bereda sig tillgång till allt som görs med telefonen/datorn, allt som finns lagrat på telefonen/datorn, och all information som telefonen/datorn har tillgång till. Det är troligen det mest integritetskränkande tvångsmedlet i Polisens repertoar. Nu har det visat sig att Polisen vill använda hemlig dataavläsning fem gånger oftare än utredningen som föregick lagen bedömde att man skulle ha behov av. Under det första året har Polisen begärt att få använda verktyget nära 500 gånger. Vi vet inte hur många gånger man fick rätt av domstol att faktiskt utföra hackingen.