Arbetsmarknadspolitik

I alla tider har människan försökt förenkla och förbättra sitt arbete med hjälp av verktyg. Från plogen till traktorn till jordbruksroboten, och från egenodlat till livsmedelsbutik med själv-checkout. De tekniska system och den hårdvara vi idag har tillgång till har förändrat automatiseringen. Den går allt fortare – och den kan också appliceras på mer komplexa områden. Bilar blir självkörande, bokföring automatiseras. Datorer vinner inte bara i schack utan i Go och poker mot människor och är redan arbetshästar på finansmarknaden.

Automatiseringen minskar drastiskt vissa arbetsområden, utan att nödvändigtvis ge upphov till lika många nya arbetstillfällen. Det betyder både att vi måste ha kunskap om det, och att vi i utbildningsväsendet behöver förbereda människor för ett liv där teknik är ett naturligt verktyg. Automatiseringen är inte en tillfällig fluga, utan en del av en utveckling som började med den första flintyxan. Vi ska vara teknikpositiva, men också medvetna, och alltid väga integritet och transparens mot utveckling för att hitta rätt balans mellan framsteg och medborgerliga rättigheter.

Vi behöver se över skattesystemet. En stor del av skatteintäkterna är baserade på hur många timmar en arbetare är på jobbet. Inte på effektivitet, utan på närvaro. Arbetstid blir ett värdemått. Det är en förlegad syn som hänger kvar från ett industriellt samhälle. På grund av automatiseringen arbetar vi allt kortare del av våra liv, en förändring som pågått sedan 1970-talet. Vi behöver en bred diskussion över alla partigränser för att titta på hur framtidens skattesystem ska se ut i det digitala samhället.

Samtidigt gör ett lapptäcke av olika subventioner, bidrag och stöd att den som inte har ett arbete, eller arbetar för lite tid, blir beroende av ett komplext nät av krav, som  hela tiden förändras. En del stödåtgärder är inkomstbaserade, andra är det inte. Vi måste se till att samhällets stöd till de som inte har en egen intäkt är smidig, lättförståelig, likvärdig, transparent och att den i högre grad bygger på motiverande faktorer istället för sanktionsbaserade faktorer. Vi behöver slå ihop och samordna bidragssystemen. Vi behöver också se över möjligheten för ett mer enhetligt stödsystem för den som inte har annan inkomst.

Parallellt vill vi stödja en ökad kreativitet, en ökad kollaboration och frivilliga krafters bidrag till utveckling av samhället. Vi vill också stärka möjligheten att utbilda sig hela livet genom för att kunna ställa om när yrken och arbetsmöjligheter förändras. Morgondagens arbetsmarknad handlar mer om kompetenser och kunskaper än om specifika yrkesfärdigheter för fler och fler.

Vi tror att morgondagens arbetsmarknad präglas av att Sverige fortsätter resan mot en tjänste- och kunskapsekonomi, och att det inte duger för samhället att ha stödstrukturer som är baserade på ett starkt industriellt samhälle med tillverkningsfokus.

Posted in Sakpolitik, Uncategorized.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *