När större delen av den övervakningsfientliga eliten sitter och grämer sig över hur kameraövervakning och andra personuppgiftsliknande åtgärder hotar mänsklighetens integritet och privatliv, så har politikerna lagt debatten på en helt annan nivå. Det är förståeligt. Att värna om människans privatlivs okränkbara egenvärde är givetvis bra och på många sätt beundransvärt, men jag ställer mig ändå frågande till huruvida man bestående kan argumentera utifrån ett subjektivt begrepp för att försvara sin inställning till viss övervakning.

Kodordet är "viss".

Bara genom att deltaga i ett samhälle ställer vi oss under viss övervakning. Vi betraktas när vi går ut av våra medmänniskor. För att staten ska kunna hålla maskineriet i trim behövs det visst smörjmedel i form av pålitlig identifikation av människor vid myndighetskontakt (bra exempel: medicinska journaler, som underlättar rätt behandling då man till exempel flyttat ifrån sin hemort, eller av någon anledning bara har en stor journal som inte lätt överblickas utan facit i hand).

Därför måste en viss grad av inkräktan på integriteten vara okej, i gemene mans ögon. Så hur kan man då motivera att viss övervakning går över gränsen? Man hamnar för eller senare på subjektivitetskroken: det som vissa anser värt besväret, anser andra vara ett grovt övertramp.

Flertalet rapporter visar att det värde man lägger vid besväret inte finns. Vi är tillbaka på politikernivå. Entydigt säger studier från Storbritannien (överlägset bästa land för kamerastatistik) att kameraövervakning inte fungerar. Ben Brown (1995) säger att CCTV i Nordengland visserligen haft effekt men att den avtagit sedan kamerorna infördes. Jason Ditton och Emma Short (1998) delger läsaren i en rad exempel på icke-fastslagen potentiell effekt av kameror. Chris Sarno, Michael Hough och Marjorie Bulos (1999) säger samma sak om kameror i fyra stadskärnor i Southwark, söder om London. Kronan på verket är en publikation av den myndighet som utfärdar tillstånd till kameror, och håller i budget för desamma: HORS292 från Home Office (2006). Den säger explicit att inga mål har uppnåtts (6: Conclusions, s. 115), och förklarar detta senare med att det inte passerat tillräckligt med tid för att bygga upp bra strategier för databehandling (116-117). De har haft minst 30 år på sig, enligt Wikipedia som i artikeln om CCTV säger att de första kamerorna kom upp på 1970-talet för att bekämpa (lyssna noga nu) terrorism.

Den statliga utredningen SOU 2002:110 klargör att efter Möllevångsförsöket i Malmö så hade dittills inget enskilt brott klarats upp med hjälp av kameror(7.2.1, s. 115). Häpnadsväckande, med tanke på att flera ledande Malmöpolitiker nu går i spetsen för att införa vidare bevakning av Malmös gator och torg. Fredrik Carlsson på Lunds universitet skriver i sin D-uppsats nämnd " Att mötas undervakningskamera - En studie av Malmö stads trygghetsarbete" (2007) om en rad mer eller mindre oroväckande definitioner som Malmö stad använt vid motivering av kameror (4.2 och 5.2 "Analogikejdor" märker ut sig). Dubbelkollar man analogierna på Malmö stads hemsida så illustreras mycket riktigt deras trygghetsprojekt med en
kameraskylt.

Fördelen med att betrakta värdet av en samhällsinsats vid sidan av dess konsekvenser för individer är givetvis att det blir en mätbar egenskap. Minskad brottslighet är någonting som man fysiskt, i sin vardag, kan relatera till. Ökad trygghet, ökad säkerhet och minskade samhällsproblem är också saker som du och jag märker varje gång vi går ut. Integritetsbegreppet förknippas inte sällan med specifika ideologier. Det är stort och rätt abstrakt. Att lägga debatten på den nivå man får gehör är inte per definition dåligt bara för att det inte tar upp alla eventualiteter. Att dessutom låta bli att göra det i ett läge när man har överflödiga mängder motsägelser till populära lögner blir bara dumt.

Min första blogg (någonsin) kommer bara innehålla en länk, men det är en väldigt rörande flashfilm som jag nu i natt tittade på igen, fast nu med PP-ögon, den var fortfarande lika bra men betydde ännu mer nu än förut.
Jag rekommenderar alla pirater och alla som tycker frihet är något viktigt att se denna film!

http://www.jonathangullible.com/media.htm
(bara klicka till höger på english, eller något annat språk som passar bättre)

/Tlainen

Den 22:a augusti publicerade vi en debattartikel i Aftonbladet. Två dagar senare så svarade Thomas Bodström på vår artikel. Vi skrev då ett svar samma kväll.

Tyvärr så publicerade aldrig Aftonbladet vårat svar med motivationen att debatten var över. Därför så publicerar vi här vårt svar till Bodström.

Vår första artikel.
Bodströms svar.

Svar till Thomas Bodströms inlägg 24:e augusti

Piratpartiets kritik gäller inte huruvida polisen ska ha möjlighet till bekämpning av grov brottslighet eller terrorism. Polisen har faktiskt idag tillstånd att registrera samtals- och internettrafik för individer som är misstänkta för grövre brott. När man bekämpar organiserad brottslighet och terrorism så har man normalt en eller flera misstänkta och därmed har polisen redan de verktyg de behöver! Det vi ifrågasätter är nödvändigheten av att indirekt möjliggöra kartläggning av kontaktnäten för alla icke misstänkta medborgare, förutom det faktum att det skulle kosta oerhörda summor för telefonbolag och internetleverantörer att lagra uppgifter om alla sina kunder.

Att försvara datalagringsdirektiv etc. med att "innehållet i samtalen inte kommer att lagras" håller inte, det är redan tillräckligt kränkande att polisen slentrianmässigt skulle kunna undersöka vilka människor jag ringer och vilka hemsidor jag besöker, utan att jag är misstänkt för något brott! Om jag inte är misstänkt för något, varför tycker du då att internetleverantörer, telefonbolag och polis ska få tillgång till uppgifterna om mina kommunikationsvanor? Att registrera vilka jag ringer och vilka hemsidor jag surfar till är precis likvärdigt med att någon följer efter mig dag och natt och antecknar vilka människor jag pratar med, vilka affärer jag handlar på, var jag tränar och så vidare. Vem skulle acceptera ett sådant övergrepp i ett fritt samhälle? Varför skall demokrati och frihet väga mindre på internet än i andra medium?

Vi ställer oss också frågande till hur ett terroristdåd där 192 personer dödades och 2050 skadades kan användas som ett exempel på lyckad övervakning. Snarare visar det bara på systemets brister. Om övervakningen fungerat så bra som du vill framhäva så borde man väl kunnat förhindra att attentatet skedde överhuvudtaget eller var det avsaknaden av kameror i alla spanska medborgares hem som gjorde att man inte lyckades så bra som man tänkt sig?

Direktivet bryter mot lagar
Att samtliga 25 medlemsländer har beslutat att lagra trafikdata är inte sant. Sverige har till exempel ännu inte röstat igenom lagen. Irland har försökt upphäva datalagringsdirektivet med orsak av oegentligheter i beslutsprocessen. Förra veckan väcktes också tvivel på att datalagringsdirektivet över huvud taget får drivas igenom. Heise Online skriver den 17e augusti i år att "En expertgrupp i Bundestag har publicerat en studie där de framför kraftig kritik mot datalagringsdirektivet. Bland annat skrivs det: 'Det finns allvarliga tvivel om direktivet i sin nuvarande form är förenligt med europeiska samfundets lagar.' " (översatt från engelska). I denna studie som har genomförts av det tyska underhuset nämns även att direktivet röstades igenom i en instans som inte hade befogenhet att ta upp frågan.

Den godtyckliga övervakningen som flertalet riksdagspartier förespråkar bryter dock inte enbart mot europakonventionen. I 3§ i regeringsformens kapitel för Grundläggande fri- och rättigheter står det att vi ska "skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling". Piratpartiet anser att de lagförslag som har lagts fram hotar våra demokratiska rättigheter och att inget av de etablerade partierna tar riskerna på allvar.

Artikeln i Heisen: http://www.heise.de/english/newsticker/news/76958

Privatlivets helgd

Fri kultur - en balanserad upphovsrätt

Upphovsrätten skapades för att gynna samhället genom att uppmuntra till skapande, utveckling och spridning av kultur.