DRM är restriktioner utanför lagen...

Piratpartiet vill skapa en allemansrätt på kultur, där producenternas rättigheter är i balans med konsumenternas. Det räcker inte med att lagen ger oss alla rätt att göra något. Det måste också vara tekniskt möjligt att göra det för att lagen ska ha någon mening.

Om all skog och mark plötsligt en dag var inhägnade av höga taggtrådsstängsel skulle vi inte längre ha någon glädje av allemansrätten. När det gäller allemansrätten till naturen kommer det aldrig att hända. Det skulle för det första bli alldeles för dyrt för att vara meningsfullt för markägarna, men dessutom finns det även lagar mot det. En markägare får inte ensidigt bestämma sig för att han inte gillar vad lagen säger, och bygga tekniska hinder som gör det omöjligt för medborgarna att utnyttja sina rättigheter.

Men för allemansrätten till kultur är det här hotet en realitet. Så kallad DRM-teknik, eller Digital Restrictions Management¹, begränsar redan idag många av våra lagliga rättigheter att kopiera och använda kultur. Det fungerar som motsvarigheten till taggtrådsstängsel för den som vill utnyttja sina rättigheter. Och i den digitala världen kostar det ingenting för upphovsrättsinnehavarna att sätta upp taggtrådsstängsel som begränsar.

...men med lagligt skydd

Den nyligen antagna svenska upphovsrättslagen gör det till ett brott att "kringgå tekniska skyddsåtgärder". Tekniska skyddsåtgärder omfattar hård- eller mjukvara som syftar till att försvåra kopiering eller kringgående av skyddstekniken. Om man har köpt en CD, film, e-bok eller något annat som innehåller DRM-restriktioner har man alltså inte rätt att bryta mot restriktionerna, även om syftet är sådan användning som är tillåten enligt upphovsrättslagen.

Lawrence Lessig tar i ett avsnitt i boken Free Culture som exempel en e-bok som företaget Adobe publicerade. Det var Alice i Underlandet, där copyrighten har gått ut för länge sedan. Vem som helst har alltså idag rätt att göra vad han vill med Lewis Carrols text, som först publicerades 1865.

Men i det aktuella fallet bestämde sig Adobe för att sätta "rättigheterna" för e-boken till att man inte fick kopiera avsnitt ur den, inte fick skriva ut sidor från den, och inte ens ge bort den eller låna ut den till en vän.

Annat exempel är de spärrar mot kopiering som förekommer i viss videoutrustning vilket gör det omöjligt att exempelvis ge bort kopior av videofilmer man själv spelat in på sin videokamera, låt oss säga från en väns bröllop. Sådant material har man ju skapat själv, men det spelar ingen roll.

Allt det här är saker som man rent lagligt har all rätt i världen att göra. Men det har man ingen som helst glädje av, eftersom företag bestämt sig för att använda sin DRM-teknik för att beröva den enskilda konsumenten möjligheten att utnyttja den rätten. Det gör det inte bara tekniskt svårt i praktiken att utnyttja sina rättigheter. Så som lagen är skriven i Sverige (och USA) idag är det olagligt att ens försöka.

För att återgå till analogin med allemansrätten till naturen, är det som om markägare inte bara hade rätt upphäva allemansrätten genom att fritt inhägna hur mycket mark de ville, utan att det även var förbjudet att ens försöka klättra över staketen.

Förbud mot DRM

Ger man de stora mediabolagen den rätten spelar det ingen roll hur mycket den lagstiftande församlingen säger ska vara tillåtet. Genom DRM kommer det i alla fall inte vara tekniskt möjligt.

Därför behövs ett förbud mot DRM-teknik.

På sikt vill vi att ett förbud mot DRM införs i hela Europa. Gemensamma regler för hela den europeiska marknaden säkerställer att det blir lönsamt, rentav nödvändigt, för alla stora företag att tillhandahålla sina produkter i en version utan DRM, även om de väljer att framhärda med DRM på andra marknader.

Tills dess att vi kan få en gemensam europeisk lösning kan det dock komma att uppstå situationer där det inte finns fullgoda DRM-fria alternativ att tillgå för konsumenterna. I sådana fall ska produkter med DRM-teknik i vart fall förses med tydliga varningstexter, som upplyser köparen om att produkten innehåller teknik som är avsiktligen tillagd för att beröva medborgarna delar av deras lagliga rättigheter.

Piratpartiets åsikt

Tekniktillämpning som har till syfte att begränsa konsumentens lagliga rätt att fritt kopiera och använda information och kultur, så kallade DRM, bör förbjudas. I fall där detta inte är praktiskt möjligt, eller ett förbud skulle innebära stora olägenheter för konsumenten, skall produkter som innehåller DRM-teknik i vart fall förses med tydliga varningstexter.

¹ De som vill införa DRM uttyder istället förkortningen som Digital Rights Management. Men när det enbart handlar om rättigheter för mediaföretagen och restriktioner för konsumenterna och medborgarna är Digital Restrictions Management en bättre term.