FAQ

defaultikon

Vill ni skrota eller ändra upphovsrätten?
Korta svaret: Vi vill återinföra en balans i upphovsrätten genom att ta vara på de delar som funkar, ändra andra delar och skrota resten.

Långa svaret: Upphovsrätten infördes för att samhället skulle kunna få tillgång till mer kultur. Därför gav man upphovsmännen vissa lagstadgade rättigheter som balanserades mot allmänhetens rätt att ta del av kulturen. I dag har vi tappat den balansen. Vi vill ändra upphovsrätten för att återigen uppnå den balansen mellan samhällets behov, upphovsmännens möjlighet att få ersättning och konsumenternas rättigheter. Vi vill att fri spridning utan vinstsyfte av det som upphovsrätten kallar ”verk” ska vara laglig. Vi vill bevara de ideella delarna av upphovsrätten som bl.a. reglerar en upphovsmans rätt att bli erkänd som skapare av ett verk och vi vill begränsa den ekonomiska upphovsrätten till en kortare löptid på t.ex. fem år istället för upp till sjuttio år efter upphovsmannens död som det är idag.

Vill ni verkligen avskaffa alla patent?
Korta svaret: Ja, de skadar samhället och hämmar utvecklingen.

Långa svaret: Patenten infördes för att främja innovation och berika samhället med nya uppfinningar. Idag används de för att hämma konkurrens och berika patentadvokaterna. Det finns flera studier som visar att när ett nytt område blir patenterbart så sjunker innovationstakten eftersom företagen inte använder patenten som skydd för sina investeringar utan som hinder för konkurrenter. När man har så många patent i omlopp som idag så är det nästintill omöjligt att uppfinna något nytt utan att göra intrång på ett befintligt patent och metoden för att komma runt det är att själv skaffa fler patent som konkurrenten kan tänkas göra intrång på och lösa konflikten genom kors-licensiering i bästa fall och dyra stämningar i värsta fall. Patenten innebär alltså stora dolda kostnader för all utveckling utan att ge några fördelar. Vi vill genomföra avvecklingen genom att helt enkelt sluta bevilja nya patent.

Varför vill ni upphäva datalagringsdirektivet, vill ni inte fånga terrorister?
Korta svaret: Det är klart vi vill. Men på fungerande sätt med färre nackdelar.

Långa svaret: I och med datalagringsdirektivet har den Svenska Regeringen med Thomas Bodström i spetsen hjälpt EU kliva över en mycket viktig gräns. Utan att kunna presentera tillfredsställande skäl eller i detalj vilka restriktioner som finns för att hantera den insamlade informationen så bryter man mot en mänsklig rättighet, inskränker yttrandefriheten och ställer i praktiken samtliga medborgare under brottsmisstanke, helt utan en demokratisk debatt eller insyn. Dessutom finns det kraftig och relevant kritik mot om direktivet överhuvudtaget kan hjälpa till att förhindra eller lösa några brott eftersom man kan anta att en normalsmart terrorist nu inte längre kommer att använda sig av de övervakade kommunikationsmedlen. Detta trots att mängden insamlade data är massiv och kommer att lagras i minst två år till stor kostnad för alla medborgare. Man kommer t.ex. att lagra information om all e-post du skickar och tar emot, alla telefonsamtal du ringer, alla hemsidor du besöker och de kommer dessutom kontinuerligt att pejla var din mobiltelefon befinner sig. Dessutom vill de förbjuda oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner. En av remissinstanserna har redan uttalat att de vill kunna använda direktivet för att kunna spåra och sätta dit fildelare, med ett maxstraff på fyra års fängelse för en aktivitet som över en miljon svenska ägnar sig åt och som fram tills i somras var fullt laglig. Det är bara en tidsfråga innan någon i maktställning kommer på den briljanta idén att använda direktivet för att övervaka övriga subversiva och illegala element som kommunister, hembrännare, journalister och fortkörare. Eller innan informationen läcker ut till extrema grupper som bara tackar och tar emot en gratis och detaljerad kartläggning av sina motståndare.

Det är väldigt vanligt att system ändrar ändamål med tiden, ingen kan eller ens borde försöka göra några garantier om vad informationen kommer att användas till om fem eller tio år. När makthavare väl sitter på pottkanten och behöver visa sig handlingskraftig för att köpa röster så väger tidigare vallöften som bekant väldigt lätt. Vad vi ska fråga oss är snarare om vi vill starta en process i samhället som leder till mindre personlig frihet.

Allt detta för att ge folk en falsk känsla av säkerhet under ett valår.

Är ni emot all avlyssning av misstänkta?
Korta svaret: Nejdå, inte av misstänkta. Vi är emot avlyssning av icke misstänkta.

Långa svaret: Nej, men varje enskilt fall där staten utövar maktmedel mot medborgarna måste prövas mot nyttan. Och nyckeln här är att normal avlyssning sker efter att misstanke uppstått. Det är en helt annan sak än att slentrianmässigt detaljövervaka samtliga medborgare ifall de skulle begå ett brott. Till och med de så kritiserade fartkamerorna tar ju inga foton förrän man redan kört för fort, det är inte så att de fotar alla som åker förbi.

Vill ni verkligen avskaffa upphovsrätten?
Korta svaret: Nej, vi vill balansera den.

Långa svaret: Dagens upphovsrätt är inte i balans utan den gynnar ensidigt de stora marknadsaktörerna på bekostnad av både skapare och konsumenter. Den infördes för att främja kulturspridning, inte hindra den. Upphovsrätten används också som affärsmodell, något som den aldrig var avsedd för eftersom den är alldeles för känslig för teknikskiften. Upphovsrätten är idag godtycklig; t.ex. får kompositören ersättning om hans låt spelas på radio, medan artisten får ingenting. Ett garageband som spelar in en demoskiva måste betala ersättning till de stora skivbolagen genom en extraskatt på tomma media. Stora mediabolag kan köpa upphovsrätten av små artister som sedan blir livegna, utan rätt till sin egen musik. Upphovsrätten påstås uppmuntra till nyskapande, men gäller till sjuttio år efter upphovsmannens död – det är svårt att få de döda att skapa annan kultur än zombiefilmer.

Vi vill begränsa monopolet på att framställa kopior genom att tillåta fri spridning av kultur i icke-kommersiellt syfte. För vinstdrivande intressen vill vi ha kvar en femårig ensamrätt, med möjlighet till förlängning fem år i taget upp till tjugo år. Det finns en annan aspekt av upphovsrätten också, och det är rätten att bli förknippad med sitt verk. Den vill vi bevara. Det vill säga, om du skapar och ger ut ett verk, så har du ingen rätt att tala om vem som får och inte får sprida det vidare, men ditt namn måste stå kvar på verket och du ska få fem till tjugo års ensamsätt att sälja det.

Jag vill inte att nån annan ska kunna ta mitt verk och påstå att han/hon gjort det!
Korta svaret: Det vill inte vi heller.

Långa svaret: Den delen av upphovsrätten vill vi bevara eftersom det är en naturlig rätt och det dessutom fungerar bra idag.

Hur ska musikerna tjäna pengar?
Korta svaret: Ungefär som idag.

Långa svaret: Idag drar de allra flesta musikerna in sina pengar på spelningar och kringförsäljningar, sk merchandise. Fler och fler använder Internet och fildelning som reklamkanaler för att nå ut med musiken gratis och skapa ett intresse för artisten eller gruppen, precis som radiospelningar fast inte hårt styrt av skivbolagen. Vinsterna från CD-försäljningen hamnar oftast på skivbolagens konto. Modern teknik har drastiskt sänkt både produktions- och distributionskostnaderna så genom att kapa mellanhanden och utnyttja Internet mer kan artisterna själva ta in en större del av kakan samtidigt som priset för musik sänks. Men det kanske viktigaste är att det blir lättare för kunderna att själva förfoga över den musik de köpt – de kan t.ex. enkelt lägga över den på sin mp3-spelare eller göra egna blandplattor till bilstereon, något som skivbolagen ivrigt försöker förhindra idag.

Notera också att trots att det fram till i somras var fullt lagligt att ladda hem musik för eget bruk så ökade skivbolagens försäljning, både av fysiska skivor och nerladdningsbara filer. Fildelning fungerar nämligen, precis som radiospelningar, som reklam. De som tankar utan att sedan köpa har visat sig vara ungefär lika många som de som hittar ny musik att köpa. Och de allra flesta är faktiskt ärliga och vill stödja artisterna, särskilt om de upplever att priserna är rimliga i förhållande till vad de får och om en större andel går till artisten – som ju är deras idol. Över 200:- för en kopieringsskyddad skiva upplevs av allt fler som orimligt men istället för att ta till sig vad kunderna vill och skapa en laglig nerladdningsservice så utnyttade skivbolagen sitt av upphovsrättslagen skapade monopol till att begränsa konsumentnyttan, höja priserna och kriminalisera sina egna kunder.

Vill ni verkligen att nån annan ska kunna ta nåt jag gjort och sälja det?
Korta svaret: Ja, faktiskt – men bara efter en viss tid, t.ex. fem år efter publicering.

Långa svaret: Det är ju inte så att det helt plötsligt skulle bli förbjudet för upphovsmannen att tjäna pengar på sitt verk efter fem år, utan denne har ju fortfarande ett försprång framför andra aktörer, däremot är lite konkurrens både gott och nyttigt. Och, för att ge ett incitament till nyskapande så var ju rimliga tidsgränser inbyggda i upphovsrätten från början. Att sedan bolagen, som ju är de enda som kan dra verklig nytta av de ekonomiska rättigheterna i uppåt hundrafemtio år efter att verket skapades har köpt lagar som skyddar deras kontroll över utbudet är ju en annan sak och nåt som vi vill ändra på. Upphovsrätten är ingen affärsmodell och undersökning efter undersökning visar klart att skaparnas inkomster från den faktiskt är relativt små, de allra flesta drar in pengar på att förvärvsarbeta istället.

Det här har varit en osäker marknad sedan långt innan fildelningen och vi ser inga riskkapitalister göra kalkyler som sträcker sig längre än ett fåtal år fram i tiden.

Vad är det för fel på privatkopieringsersättningen?
Korta svaret: Den är orättvis, och gynnar nästan bara de allra största namnen

Långa svaret: Privatkopieringsersättningen som den numera heter går i korthet ut på att branschorganisationen CopySwede samlar in pengar från producenter och importörer av skrivbara media som kassettband, videoband, CD-R, DVD-R, minneskort, hårddiskar och MP3-spelare (som de givetvis lägger på priset som du och jag får betala) och distribuerar dem på ett vansinnigt komplicerat sätt till artister, kompositörer, tonsättare och skivbolag under förutsättningen att kunden kommer att lägga upphovsrättsskyddat material från just de här artisterna på dem. Redan där börjar det kännas lite otrevligt. Men det är värre: Ett garageband som gör en demoskiva som de ska skicka till den lokala radiostationen tvingas alltså betala en extra slant till de etablerade skivbolagen, i princip får de betala en straffskatt för att de är dumma nog att inte sälja sin själ till det stora bolaget.

Hur ska filmbolagen tjäna pengar?
Korta svaret: Ungefär som idag.

Långa svaret: På biobiljetter, merchandise, produktplacering, TV-visningar och DVD-försäljning. Filmbranschen har överhuvudtaget redan varit mycket bättre än skivbolagen på att ta till sig utvecklingen, både genom att diversifiera intäktskanalerna och genom t.ex. prissänkningar och produktutveckling i form av mervärde på DVDerna. Vi kan ju bara titta på vad en DVD med en film med extramaterial och hela soundtracket kostar jämfört med bara soundtracket på CD… Enda plumpen i protokollet är DVDnas regionkodning som inskränker kundens rättigheter på ett oacceptabelt sätt. Dessutom arbetar filmbolagen på en heldigital distribution till biograferna som kommer att medföra samma releasedatum i hela världen och undanröja en stor anledning till kopiering. Film ses faktiskt bäst på bio.

Vem kommer att utveckla läkemedel om patenten försvinner?
Korta svaret: Läkemedelsbolagen.

Långa svaret: Eftersom alla stora läkemedelsbolag idag har en slags terrorbalans genom sina massiva patentdatabaser kommer konkurrenssituationen dem emellan inte att förändras om patenten försvann. Man kan likna det med kalla kriget där USA och Sovjet båda hade tusentals kärnvapen riktade mot den andre. Avrustningen visade att så länge man nedrustade på ett likvärdigt sätt på båda sidor så bibehölls balansen. Det är samma sak med patenten – inget av bolagen kommer att få en orättvis fördel gentemot de andra. Faktum är att de slipper lägga tid och pengar på att söka patent och får en snabbare time-to-market än idag, ett mycket rättvisare och framförallt konsumentvänligare konkurrensmedel. Utan patent har man ett naturligt försprång på mellan 5 och 15 år innan en konkurrent kan hinna kopiera och testa ett läkemedel och få ut det på marknaden, att jämföra med omkring 15 år med dagens patentsystem och alla dess dolda kostnader.

Dessutom missgynnas idag små konkurrenter som inte har tid eller råd att anlita de bästa patentadvokaterna för att försvara sig mot de stora multinationella företagen, för att inte tala om hur patenten missbrukas för att hindra fattiga U-länder från att framställa kopior på dyra AIDS eller malaria-mediciner. Och, en stor del av den livräddande läkemedelsutvecklingen betalas redan idag av skattemedel på våra universitet och sjukhus samt av donationer medan bolagen patenterar metoder för att framställa potenshöjare och bantningspiller…

Däremot kan vi tänka oss uppmuntra nya och robustare affärsmodeller, t.ex. royalty-baserade system med tvångs-licensiering, en framtida uppdelning i forskande och tillverkande läkemedelsföretag, ökad statlig grundforskning och andra metoder att dels effektivisera utvecklingen och dels höja innovationstakten.

Hur kommer man undvika att stora företag utnyttjar små uppfinnare?
Korta svaret: Verkligheten ser inte ut så, det är bara storföretag som har råd att ta patent.

Långa svaret: För det första ska vi inte hymla med att det redan idag norpas patent mellan företag. Det är de som har råd med bäst advokater som har störst chans. Myten om den lille uppfinnaren på sin kammare som blir rik på sitt revolutionerande patent är just en myt. För det första är genomsnittskostnaden för att söka ett patent i Europa idag en halv miljon kronor inklusive ombudskostnader. Sedan tillkommer kostnaderna för att försvara patentet om nån stor aktör blir intresserad och antingen vill bestrida ditt patent eller påstår att du inkräktar på något av deras patent: De får tusentals nya patent beviljade varje år. Har du tur kommer du undan en sån attack utan din uppfinning och bara nån enstaka miljon i skulder till advokaterna. Håkan Lans blev skyldig sina advokater ett par hundra miljoner när ett av hans patent ifrågasattes av ett par amerikanska storföretag.