Inte konstigt med den "reklam" som SD fått.

Men det är inte val än, för Sverige och världens skull hoppas jag så klart PP ökar och tar många riksdagsplatser.

Hursomhelst tror jag en majoritet (där är du nog i minoritet) hellre ser PP än SD i riksdagen.

Jag vill absolut inte ha vare sig SD eller PP i riksdagen men som det ser ut just nu är ju stödet för SD inför kommande riksdagsval minst 4 ggr högre än för PP.

Jag vill absolut ha PP med i riksdagen.

För att PP ska anses vara minskade, så måste dom ha mindre än 0,63%, vad jag sett i dom senaste opinionsmätningarna så har PP över 0,63%, alltså ökar PP?

Ordet minoritet syftar på ett motsatsförhållande mellan olika alternativ, exakt vilket är det motsatta förhållandet till PP du syftar på, som alltså skulle utgöra en majoritet?

Som du mycket väl vet om, så finns det inget sådant, så ditt påstående om att PP utgör en minskande minoritet är helt enkelt trams, som inte stämmer överens med verkligheten, eller korrekt språkbruk. Du säger saker som helt enkelt inte stämmer.

Varför håller du på så? Jag har förklarat flera gånger för dig att dina felaktiga påståenden är avslöjade. Varför fortsätter du med dom? Vad är det som gör att du inte kan föra en saklig argumentation och försvara dina påståenden med ett hållbart resonemang? Vanligtvis är det troll som håller på så, men du är väl inget troll?

Det är inget fel i det jag skriver. PP är bevisligen en minoritet, annars skulle de väl finnas med i riskdagen. Vad gäller andelen som kan tänka sig att rösta på dem i nästa riksdagsval så säger DN/Synovates undersökning att gruppen "övriga" som PP ingår i, minskat från 2.4% till 1.2% sedan oktober och även att ändringen är signifikant till 95%, antar att det avser konfidensinterfall. Det gör i alla fall mig väldigt konfident angående att PP både är en minoritet och att den minskar. Eller hur tolkar du DN/Synovates senaste ökning?

Det finns förstås en möjlighet att PP hade en väldigt liten andel av "övriga" i oktober, betydligt mindre än stöd än 1.2%. Då skulle ju rent teoretiskt andelen PP ha ökat men det är svårt att säga eftersom inga siffror på delarna i "övriga" redovisas. Är det kanske det som är din teori som motbevisar det jag skriver om minskande minoritet?

Sen är det du som använt begreppet på ett mycket missvisande sätt vad gäller SOM men på det sättet jag använder det kan jag inte se att det är fel.

Vilket parti i riksdagen utgör inte en minoritet? Huruvida man kommer in i riksdagen har ingalunda att göra med om ett parti utgör en minoritet eller en majoritet, utan om man får minst 4% av rösterna.

Så du vet alltså ingenting om huruvida PP idag har mer väljare än dom 0,63% dom fick i förra riksdagsvalet, eller förra mätningen, och alltså är ökande eller minskande? Har jag förstått dig korrekt?

Hur tolkar du senaste mätningen från United Minds?

Då får jag utbilda dig i svenska språket och läran om statistik.

Gällande statistik inom opinionsfrågor hos en grupp människor så syftar begreppen majoritet och minoritet på motsatsförhållanden, där man vill ha fram ett resultat gällande vilket av dessa grupperingar som är störst.

I sådana mätningar så är första regeln att man plockar bort siffrorna för dom människor som inte vill uttala sig om vilket val dom väljer. Det gäller även dom som inte röstar alls, eller dom som inte röstar på något valbart. Kvar finns dom som ska vägas mot varann. Det så är riksdagsvalet och opinionsmätningar går till, eller förnekar du det påståendet?

Gällande riksdagsvalet eller opinionsmätningar inför detta, så utgör samtliga partier minoriteter, eller förnekar du det påståendet?

Alltså föreligger inget motsatsförhållande. Eftersom inget parti utgör en majoritet, så är det språkligt fel att peka ut något enskilt parti som en minoritet.

Gällande SOM-undersökningarna däremot, så återfinns ett solklart motsatsförhållande mellan två grupperingar, och där utgör dom som vill legalisera fildelningen en klar växande majoritet mot dom som vill motsatsen. Där passar begreppet majoritet perfekt in enligt korrekt språkbruk.

Klarnar det?

Kunskap och det fria skrivna ordet är statens och kapitalismens största fiende!

Utmärkta tips till terrorister, kriminella inklusive illegala fildelare. Det enda den här typen av tips leder till är ökat brottslighet och ökad upptrappning av övervakningssamhället. Hur vore det om man kunde följa lagen istället?

*suck*
Enligt undersökningen Cybernormer från Lunds universitet sitter idag 10% av ungdomar 15-25 år med krypterad uppkoppling...och intaget alla andra av oss som är över den åldern men teknikintresserade så beräknar man med att idag kanske 500.000 svenskar använder sig av krypterad kommunikation.

Kriminella har redan använt sådan teknik, liksom företag, under lång tid. Nu blir det bara att de kan dölja sig bland vanliga Svenssons.

Vad mer är...FN, EU, och Svensk Grundlag garanterar rätten till alla människor att kommunicera anonymt och utan begränsningar som en mänsklig rättighet. I det att myndigheter börjar titta på kommunikationen värjer sig helt enkelt fler mot detta. I sak är det inte underligare än när vi lärde oss att man gör bäst i att lägga brev i kuvert om man inte vill att de skall läsas under transporten.

Den ökade upptrappningen du talar om försöker vi alla förhindra eftersom det betyder att man avskaffar de rättigheter som i grund och botten gör en demokrati möjlig. Det skall en viss sorts vansinne till att försöka avskaffa de sakerna. Kan vi inte försvara att all posttrafik borde öppnas för att Posten distribuerar paket som innehåller knark så kan vi ogärna säga att alla skall övervakas för att någon eventuellt fildelar - eller i EU's senaste utkast - någon talar "terroristprat".

Vilken typ av samhälle är det egentligen som inte kan överleva med att medborgarnas kommunikation ej kan avlyssnas eller stoppas?

"Men in general are quick to believe that which they wish to be true."
- Julius Caesar

IDIOT!

Bra argumentation, pirat!

Det är en lika stor chans att han är en pirat som att du är det. Hursomhelst så suger båda era argumentationer, så vad gör det mig till när jag kritiserar er båda enligt dig? Låt fördomarna flöda.

Inte för att jag försvarar argumentationsmetoden, men onekligen måste man vara lite av en idiot om man tror det som postaren ovan tror...

Det var jag som kallade honom idiot eftersom han tydligen inte fattar att brottslingar, pedofiler och terrorister REDAN använder dom där tjänsterna och att privatpersoner som bara vill skydda sin pers. integritet också redan använder dom!

Men visst...argumentationen var inte den bästa från min sida!

Det är väl bara en tidsfråga innan det också kommer en "svart låda" som man kopplar mellan telejacket och hemtelefonen och som krypterar telfonsamtalen!

Finns redan, men sådana som förefaller säkra exempelvis Sectras får inte säljas till privatpersoner utan endast för myndighetsbruk...
De krypteringslösningar som Svensson FÅR använda har följdaktligen bakdörrar som inte signifikant försvårar massavlyssning/övervakning för de som har tillgång till bakdörren.
En hemsida varnar exempelvis för att Ebay-Skype säljer avlyssningssystem till myndigheterna så den som tror sig slippa FRA mfl i detta system får tänka ett varv till...

Grundlagen? Nä, den skiter vi i

/Regeringen

Varför blundar du för det faktum att dessa tips leder till att allmänheten får en chans till en högre integritet i en tid då dessa värden alltmer inskränks? Det är väl bara bra att då staten går på hårt med övervakning av sitt eget folk, att folket svarar med att anonymisera sig själv? Det är i själva verket staten som tvingar fram dessa åtgärder.

Vart det helt plötsligt olagligt att skydda sin egen privata kommunikation? Vad förespråkar du egentligen?

I hans/hennes hjärna (förutsättning är dock att en sådan existerar och är i närheten av normal funktion) är det olagligt att vara anonym.

IRONIN i att själv då skriva under med "anonym" är enorm. Trasig person.

Typiskt piratuttalande.

Kanske vi ska räkna antalet uttalande i din stil bland kommentarerna och så vilken sida som fäller flest? Kan ni sluta att försöka projicera enskilda människors argumentationsteknik på grupper av människor?

Typisk politisk struts.

Du som e paranoid, vassego och ring din psykolog! Vi andra gillar mer övervakning så att man kommer åt de kriminella, det är ett lågt pris att betala.

Tror du man kommer åt de "kriminella"?

Så du tror alltså att man inte ska använda den för singnalspaning mot "yttre fiender" och att man ljugit för oss för att få igenom lagen?

Men du tycker ändå den är rätt... roligt för dig men du måste ha en väldigt konstig moral.

Det är inte alls ett lågt pris att betala, varken ekonomiskt eller själsligt. Det finns i dagsläget en övertro på övervakning hos makthavarna och en del privatpersoner. Kolla bara i England som är ett av världens mest övervakningstäta länder. Deras egna utredningar visar på att hela projektet varit ett dyrt fiasko som inte löst många brott och inte heller fungerat så bra i avskräckande syfte. Man har beräknat att i London är man i genomsnitt exponerad av minst 4 kameror under ett givet tillfälle. Ändå är det inte särskilt effektivt.

Nej vi andra gillar inte mer övervakning och det är inte ett lågt pris att betala. 600 miljoner om året utöver skymfen är ett väldigt högt pris att betala.
Sedan kan man ju börja betvivla din intelligens kraftfullt. Tror du verkligen de kriminella är så dumma i huvet, så att de inte skyddar sig eller använder sig av traditionella metoder för att göra sina brott på..
Suck. Något sitter väldigt löst inne i din hjärna alltså, patetiskt.

Många kriminella är faktiskt inte så smarta, dvs de åker dit förr eller senare, tidigare med mer spaningsinformation förstås. Some exempel hade man ungdomsgäng i London som sparkade ihjäl en uteliggare och andra som rånade på ett mycket brutalt sätt. Mha kamerorna kunde man ta fast dem och hindra fortsatta brott. Fler kameror på sig är ett mycket lågt pris för att känna ökad trygghet. Enligt JK Göran Lambertz i ett tv-program så vill c:a 75% av svenskarna ha MER övervakning, han företräder tyvärr de 25% som är paranoida. Men det finns alltså (enligt JK) en KLAR majoritet för ökad övervakning och om du vill avfärda det med att något sitter löst i huvudet på 75% av befolkningen så kan då slå på ordet spegling i psykologisammanhang. Kanske finns "felet" hos någon annan?

Paranoida..

Jag undrar vad som hände i tyskland där folk inte var så paranoida. Jag rekommenderar VERKLIGEN att du läser vad Milton Mayer hade att säga om hur tyskland förvandlades till nazi tyskland. Läs vad det står och funderar lite på hur dessa människor tänkte och tyckte.

Nu är iof pre-ww2 tyskland ett uttjatat exempel på hur jävla fel det kan gå när folk INTE är tillräckligt paranoida och inte gör ett skit åt det medans de fortfarande har möjlighet, men DU borde iaf läsa det. Försök använda din korkade hjärna till att reflektera lite för en gångs skull.

LÄS ALLT

"What no one seemed to notice," said a colleague of mine, a philologist, "was the ever widening gap, after 1933, between the government and the people. Just think how very wide this gap was to begin with, here in Germany. And it became always wider. You know, it doesn’t make people close to their government to be told that this is a people’s government, a true democracy, or to be enrolled in civilian defense, or even to vote. All this has little, really nothing, to do with knowing one is governing.

"What happened here was the gradual habituation of the people, little by little, to being governed by surprise; to receiving decisions deliberated in secret; to believing that the situation was so complicated that the government had to act on information which the people could not understand, or so dangerous that, even if the people could not understand it, it could not be released because of national security. And their sense of identification with Hitler, their trust in him, made it easier to widen this gap and reassured those who would otherwise have worried about it.

"This separation of government from people, this widening of the gap, took place so gradually and so insensibly, each step disguised (perhaps not even intentionally) as a temporary emergency measure or associated with true patriotic allegiance or with real social purposes. And all the crises and reforms (real reforms, too) so occupied the people that they did not see the slow motion underneath, of the whole process of government growing remoter and remoter.

"You will understand me when I say that my Middle High German was my life. It was all I cared about. I was a scholar, a specialist. Then, suddenly, I was plunged into all the new activity, as the university was drawn into the new situation; meetings, conferences, interviews, ceremonies, and, above all, papers to be filled out, reports, bibliographies, lists, questionnaires. And on top of that were the demands in the community, the things in which one had to, was ‘expected to’ participate that had not been there or had not been important before. It was all rigmarole, of course, but it consumed all one’s energies, coming on top of the work one really wanted to do. You can see how easy it was, then, not to think about fundamental things. One had no time."

"Those," I said, "are the words of my friend the baker. ‘One had no time to think. There was so much going on.’"

"Your friend the baker was right," said my colleague. "The dictatorship, and the whole process of its coming into being, was above all diverting. It provided an excuse not to think for people who did not want to think anyway. I do not speak of your ‘little men,’ your baker and so on; I speak of my colleagues and myself, learned men, mind you. Most of us did not want to think about fundamental things and never had. There was no need to. Nazism gave us some dreadful, fundamental things to think about—we were decent people—and kept us so busy with continuous changes and ‘crises’ and so fascinated, yes, fascinated, by the machinations of the ‘national enemies,’ without and within, that we had no time to think about these dreadful things that were growing, little by little, all around us. Unconsciously, I suppose, we were grateful. Who wants to think?

"To live in this process is absolutely not to be able to notice it—please try to believe me—unless one has a much greater degree of political awareness, acuity, than most of us had ever had occasion to develop. Each step was so small, so inconsequential, so well explained or, on occasion, ‘regretted,’ that, unless one were detached from the whole process from the beginning, unless one understood what the whole thing was in principle, what all these ‘little measures’ that no ‘patriotic German’ could resent must some day lead to, one no more saw it developing from day to day than a farmer in his field sees the corn growing. One day it is over his head.

"How is this to be avoided, among ordinary men, even highly educated ordinary men? Frankly, I do not know. I do not see, even now. Many, many times since it all happened I have pondered that pair of great maxims, Principiis obsta and Finem respice—‘Resist the beginnings’ and ‘Consider the end.’ But one must foresee the end in order to resist, or even see, the beginnings. One must foresee the end clearly and certainly and how is this to be done, by ordinary men or even by extraordinary men? Things might have. And everyone counts on that might.

"Your ‘little men,’ your Nazi friends, were not against National Socialism in principle. Men like me, who were, are the greater offenders, not because we knew better (that would be too much to say) but because we sensed better. Pastor Niemöller spoke for the thousands and thousands of men like me when he spoke (too modestly of himself) and said that, when the Nazis attacked the Communists, he was a little uneasy, but, after all, he was not a Communist, and so he did nothing; and then they attacked the Socialists, and he was a little uneasier, but, still, he was not a Socialist, and he did nothing; and then the schools, the press, the Jews, and so on, and he was always uneasier, but still he did nothing. And then they attacked the Church, and he was a Churchman, and he did something—but then it was too late."

"Yes," I said.

"You see," my colleague went on, "one doesn’t see exactly where or how to move. Believe me, this is true. Each act, each occasion, is worse than the last, but only a little worse. You wait for the next and the next. You wait for one great shocking occasion, thinking that others, when such a shock comes, will join with you in resisting somehow. You don’t want to act, or even talk, alone; you don’t want to ‘go out of your way to make trouble.’ Why not?—Well, you are not in the habit of doing it. And it is not just fear, fear of standing alone, that restrains you; it is also genuine uncertainty.

"Uncertainty is a very important factor, and, instead of decreasing as time goes on, it grows. Outside, in the streets, in the general community, ‘everyone’ is happy. One hears no protest, and certainly sees none. You know, in France or Italy there would be slogans against the government painted on walls and fences; in Germany, outside the great cities, perhaps, there is not even this. In the university community, in your own community, you speak privately to your colleagues, some of whom certainly feel as you do; but what do they say? They say, ‘It’s not so bad’ or ‘You’re seeing things’ or ‘You’re an alarmist.’

"And you are an alarmist. You are saying that this must lead to this, and you can’t prove it. These are the beginnings, yes; but how do you know for sure when you don’t know the end, and how do you know, or even surmise, the end? On the one hand, your enemies, the law, the regime, the Party, intimidate you. On the other, your colleagues pooh-pooh you as pessimistic or even neurotic. You are left with your close friends, who are, naturally, people who have always thought as you have.

"But your friends are fewer now. Some have drifted off somewhere or submerged themselves in their work. You no longer see as many as you did at meetings or gatherings. Informal groups become smaller; attendance drops off in little organizations, and the organizations themselves wither. Now, in small gatherings of your oldest friends, you feel that you are talking to yourselves, that you are isolated from the reality of things. This weakens your confidence still further and serves as a further deterrent to—to what? It is clearer all the time that, if you are going to do anything, you must make an occasion to do it, and then you are obviously a troublemaker. So you wait, and you wait.

"But the one great shocking occasion, when tens or hundreds or thousands will join with you, never comes. That’s the difficulty. If the last and worst act of the whole regime had come immediately after the first and smallest, thousands, yes, millions would have been sufficiently shocked—if, let us say, the gassing of the Jews in ’43 had come immediately after the ‘German Firm’ stickers on the windows of non-Jewish shops in ’33. But of course this isn’t the way it happens. In between come all the hundreds of little steps, some of them imperceptible, each of them preparing you not to be shocked by the next. Step C is not so much worse than Step B, and, if you did not make a stand at Step B, why should you at Step C? And so on to Step D.

"And one day, too late, your principles, if you were ever sensible of them, all rush in upon you. The burden of self-deception has grown too heavy, and some minor incident, in my case my little boy, hardly more than a baby, saying ‘Jewish swine,’ collapses it all at once, and you see that everything, everything, has changed and changed completely under your nose. The world you live in—your nation, your people—is not the world you were born in at all. The forms are all there, all untouched, all reassuring, the houses, the shops, the jobs, the mealtimes, the visits, the concerts, the cinema, the holidays. But the spirit, which you never noticed because you made the lifelong mistake of identifying it with the forms, is changed. Now you live in a world of hate and fear, and the people who hate and fear do not even know it themselves; when everyone is transformed, no one is transformed. Now you live in a system which rules without responsibility even to God. The system itself could not have intended this in the beginning, but in order to sustain itself it was compelled to go all the way.

"You have gone almost all the way yourself. Life is a continuing process, a flow, not a succession of acts and events at all. It has flowed to a new level, carrying you with it, without any effort on your part. On this new level you live, you have been living more comfortably every day, with new morals, new principles. You have accepted things you would not have accepted five years ago, a year ago, things that your father, even in Germany, could not have imagined.

"Suddenly it all comes down, all at once. You see what you are, what you have done, or, more accurately, what you haven’t done (for that was all that was required of most of us: that we do nothing). You remember those early meetings of your department in the university when, if one had stood, others would have stood, perhaps, but no one stood. A small matter, a matter of hiring this man or that, and you hired this one rather than that. You remember everything now, and your heart breaks. Too late. You are compromised beyond repair.

"What then? You must then shoot yourself. A few did. Or ‘adjust’ your principles. Many tried, and some, I suppose, succeeded; not I, however. Or learn to live the rest of your life with your shame. This last is the nearest there is, under the circumstances, to heroism: shame. Many Germans became this poor kind of hero, many more, I think, than the world knows or cares to know."

I said nothing. I thought of nothing to say.

"I can tell you," my colleague went on, "of a man in Leipzig, a judge. He was not a Nazi, except nominally, but he certainly wasn’t an anti-Nazi. He was just—a judge. In ’42 or ’43, early ’43, I think it was, a Jew was tried before him in a case involving, but only incidentally, relations with an ‘Aryan’ woman. This was ‘race injury,’ something the Party was especially anxious to punish. In the case at bar, however, the judge had the power to convict the man of a ‘nonracial’ offense and send him to an ordinary prison for a very long term, thus saving him from Party ‘processing’ which would have meant concentration camp or, more probably, deportation and death. But the man was innocent of the ‘nonracial’ charge, in the judge’s opinion, and so, as an honorable judge, he acquitted him. Of course, the Party seized the Jew as soon as he left the courtroom."

"And the judge?"

"Yes, the judge. He could not get the case off his conscience—a case, mind you, in which he had acquitted an innocent man. He thought that he should have convicted him and saved him from the Party, but how could he have convicted an innocent man? The thing preyed on him more and more, and he had to talk about it, first to his family, then to his friends, and then to acquaintances. (That’s how I heard about it.) After the ’44 Putsch they arrested him. After that, I don’t know."

I said nothing.

"Once the war began," my colleague continued, "resistance, protest, criticism, complaint, all carried with them a multiplied likelihood of the greatest punishment. Mere lack of enthusiasm, or failure to show it in public, was ‘defeatism.’ You assumed that there were lists of those who would be ‘dealt with’ later, after the victory. Goebbels was very clever here, too. He continually promised a ‘victory orgy’ to ‘take care of’ those who thought that their ‘treasonable attitude’ had escaped notice. And he meant it; that was not just propaganda. And that was enough to put an end to all uncertainty.

"Once the war began, the government could do anything ‘necessary’ to win it; so it was with the ‘final solution of the Jewish problem,’ which the Nazis always talked about but never dared undertake, not even the Nazis, until war and its ‘necessities’ gave them the knowledge that they could get away with it. The people abroad who thought that war against Hitler would help the Jews were wrong. And the people in Germany who, once the war had begun, still thought of complaining, protesting, resisting, were betting on Germany’s losing the war. It was a long bet. Not many made it."

An excerpt from
They Thought They Were Free
The Germans, 1933-45

http://www.press.uchicago.edu/Misc/Chicago/511928.html

Man kan vända på det också. Att gradvis stegra kraven på integritet, små steg så att ingen tycker att det verkar konstigt, gör att man till slut har så höga krav att i princip inga brottslingar kan sättas fast. Man får inte övervaka, inte spana preventivt, allt kanske ska föranmälas så att brottslingen får en rimlig chans att undanröja bevis innan inspektion sker? Kort sagt, inte ett hår ska kränkas på brottsligen och alla till buds stående medel ska användas för att om möjligt fria hellre än fälla. Men brottsoffren då? Och tryggheten i samhället? Nej tack till överdriven integritet för skydd av brottslingar, ja tack till lite sämre integritet för hederliga människor om det gör att brottsbekämpningen underlättas både rent praktiskt och vad gäller kostnader.

Polisen utreder knappt inbrott i bilar och hem längre, det saknas resurser. Den som utsätts för detta är rättslös men brottslingarna går fria. Med lite mer kameror ute i samhället och kanske även lite mer möjlighet att rikta kameror ut från bostaden ut mot gatan för att fånga in ev. inbrottstjuvar skulle göra det betydligt enklare att få fast brottslingarna. Men nej se det får man inte...

Folk vill bli övervakad så lite som möjligt samtidigt som brottslingarna övervakas så mycket som möjligt. Det är mellan frihet och övervakning som man måste hitta en bra balans. Vad tycker du är värst av dessa två situationer?

1. Makthavarna utökar ständigt den godtyckliga övervakningen på hela befolkningen utan att folket ber om det. Resultatet av det blir att maktbalansen mellan invånare och staten väger till statens fördel. Den stora faran med detta är att det möjliggör totaliära stater.

2. Makthavarna ser till att minimera övervakningen av oskyldiga människor och fokuserar den största insatsen på att övervaka och bekämpa kriminalitet. Det är ett steg i riktningen mot vad folket vill, lite övervakning på sig själva och mycket på kriminella. Vad är den stora faran med detta? Att det blir för lite övervakning på brottslingar? Då folkets makt över staten inte har minskat med detta system så har de all rätt att kräva en utökad övervakning av brottslingar ifall den skulle visa sig vara otillräcklig.

Har du verkligen läst igenom din mening här? Vi vill att brottslingar ska övervakas och har inga problem med att vissa av deras rättigheter inskränks. Dessutom är det normalt rättsförfarande att hellre fria än att fälla. En oskyldigt dömd väger mer än en skyldigt dömd helt enkelt.

Vad är det med brottsoffren menar du? Skulle jag råka ut för ett brott så skulle jag inte vilja att en oskyldig människa blir dömd för brottet. Varför skulle jag vilja leta efter första bästa syndabock?

Allt som underlättar brottsbekämpning är inte en vinst för ett demokratiskt samhälle. Det är de alla experter rörande överrens om. Jag undrar om du verkligen läste igenom och reflekterade över vad du skrev innan du postade.

Kolla på Englands fina övervakningssamhälle när det gäller kameror. Deras egna utredningar visar på att det varit ett dyrt fiasko som bidragit till väldigt få lösta brott och som dessutom har fungerat uselt i förebyggande syfte. När landet med ett av de mest avancerade övervakningssystem i världen säger att det inte är så bra som man kan hoppas på så kan verkligen fundera på om det är värt det.

Ska man bekämpa och förebygga brott så måste man balansera det mot invånarnas frihet. Målet med brottsbekämpning är inte att eliminera alla brott eller förutsättningar för brott, utan istället att skapa ett fritt och säkert samhälle att leva i.

Kan du ge exempel på några lagar som dykt upp på sistone som gjort det svårare att fånga brottslingar?

Fler kameror är inte alls ett lågt pris. Se post ons, 2009-11-25 01:05.

Som man frågar får man svar... Har du kvar frågeformuleringen från TV-programmet? "Övervakning" är ett så vitt begrepp och kommer i så många sammanhang att det mycket väl kan handla om något annat än FRA lagen.

Sätta upp kameror på allmän plats har ganska lite att göra med att övervaka folks privata kommunikation som FRA gör.

Övervakning är ett straff för de som visat att de ej kan förvalta samhällets förtroende att ej bryta mot lagen. Att alla har det förtroendet från början är självklart och ska ingå i de mänskliga rättigheterna. Oskyldig tills motsatsen bevisad. Att förespråka massövervakning säger något om människosynen och hur lite man anser att fria och oskyldiga människor är värda.

Man ska ju inte använda den för brott mot diverse lagar, har man ju lovat dyrt och heligt?

Eller? Vet du nåt som riksdagen inte vet?

Mmm.. och inte skulle man väl jaga en hel ungdomsgeneration heller? ;)

Att inte ta krafttag mot kriminaliteten säger något om människosynen och hur lite man anser att fria och oskyldiga människor är värda. Det blir svårare och svårare att fälla oskyldiga av integritetsskäl. Det är de skötsamma hederliga människorna som ska fredas, inte de kriminella. Mer övervaknng är ett lågt pris för att kunna ta fast de kriminella. Att låta de kriminella gå fria under integritetens fana är ett högt pris för de oskyldiga. För detta har jag stöd från c:a 75% av befolkningen enligt JK Göran Lambertz.

När det blir kriminellt skriva som "Anonym" på nätet, blir du också kriminell lille vän.

Att ta krafttag mot kriminaliteten är inte synonymt med att se hur långt man kan gå med övervakningen av sitt eget folk.

Trist då att man utgår från att övervakningen även ska gälla de "skötsamma hederliga människorna" då. Det borde enligt ditt eget argument vara så att endast de som är kriminella eller misstänkta brottslingar ska få sin privata kommunikation övervakad.

Inte alls. Övervakning ger inte automatiskt resultat, är inte per automatik billigt, eller proportionerligt. Englands egna utredningar visar att deras kameraövervakningsprogram är ett fiasko som inte bara kostat enorma summor pengar, utan de har heller inte bidragit till många fler lösta brott och har inte ens fungerat bra i avskräckande syfte. Detta är resultatet av att man i t.ex. London i genomsnitt fastnar på en kamera 300 gånger per dag. Landet i helhet beräknas ha 4,2 miljoner övervakingskameror. Det betyder att det går nästan 15 medborgare på varje kamera.

Man kommer aldrig att ta fast alla kriminella i ett samhälle. Kostnaden för att försöka just detta kan bli mycket större än vad de kvarvarande kriminella utgör. Därför behöver man hitta en balans mellan brottsbekämpning och folks rättigheter, så att man får ett samhälle värt att leva i.

Du har fortfarande inte postat vad frågeställningen var. Om du frågar folket om de skulle vilja ha mindre brott i samhället så blir det nog en klar majoritet som säger sig vara för detta, men frågan blir då på vilka sätt det ska gå till. Om du frågar folket om de vill ha mer övervakning för att fånga brottslingar så kommer nog de flesta rent spontant tycka att det låter bra, men som frågan är ställd så får de inte veta att övervakningen i fråga skulle göras på de själva, något som sannerligen skulle ha ändrat på svaren hos många.

DET FINNS INGEN STATISK GRUPP SOM HETER KRIMINELLA. FATTA. Ska jag ta det igen?

Kriminella kan skapas när som helst. Det är en dynamisk grupp, om en gruppering nu är nödvändig. Jag kan bli kriminell genom val när som helst.

OM du menar yrkeskriminella, så SKRIV för fan det. Tills dess, det existerar ingen heterogen, statisk ,ondeskull grupp människor som heter kriminella.

Jag har inte påstått att kriminella är en statisk grupp. Läs igen.

Vad är din poäng egentligen? Det enda du gör här är att upprepa saker som de flesta antagligen redan är överrens om. Vem som helst kan bli kriminell…

Nej jag menar kriminella. Det krävs ingen statisk grupp för att kunna syfta på de kriminella. Läs min kommentar en gång till och försök förstå min poäng istället.

Att en del skyldiga ej kan fällas är en smäll man får ta om man respekterar de oskyldigas privatliv, oavsett om de drabbas av brott eller ej. Det är åtminstone bättre än att betrakta hela befolkningen rakt av som framtida kriminella. I ett liberalt samhälle är övervakningen ett straff i sig. Något att eventuellt använda mot folk som tidigare dömts för allvarliga brott - men inte mot alla oavsett om de begått något brott.

Hänvisa till frågeformuleringen från herr Labertz då så får vi se hur mycket det har att göra med FRAs verksamhet! Det kan också vara intressant i sammanhanget att se hur de tillfrågade valdes ut.

Är det självklart att använda militära spaningsunderlag i polisens arbete? Var har du fått lära dig det? I Sovjetunionen eller någon "bananrepublik"? I demokratier lär vi oss att skilja på militär och civil verksamhet... Man får lov att välja antingen eller - FRA ska inte samla information åt båda.