Det sägs ofta att vi måste lita på myndigheterna som övervakar oss. Att övervakningslagarna är för vårt eget bästa, att människorna bakom naturligtvis inte slarvar med alla uppgifter om oss som samlas in, att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta.
Det finns ett gammalt latinskt talesätt som heter "Vem vaktar väktarna?". Eller ja, på latin, då. Problematiken kring överentusiastisk övervakning är alltså inte direkt ny.
Den senaste tiden har vi sett en uppsjö av lagförslag som förändrar balansen mellan övervakad och övervakare, allihop i riktningen "mer övervakning". Den urgamla problematiken är som sopad under mattan, politikerna skrattar bara och säger "lita på oss".
Det duger inte.
Alla samhällen där medborgarna har varit under hård övervakning men myndigheter har kunnat utföra sitt värv bakom stängda dörrar har varit... lågtrivselsamhällen. Vi vet att motsatsen behövs för att ett samhälle ska utvecklas. Individen måste ha rätt till ett privatliv utan insyn, och ansvar måste kunna utkrävas från makthavare.
Det handlar inte om att man har rent mjöl i påsen -- för det är inte man själv som avgör det. Det handlar inte heller om en avsaknad av skelett i garderoben -- för vad som är skelett skiftar från en dag till en annan.
Det är av den här anledningen som Piratpartiet har bestämt sig för att hjälpa WikiLeaks med vår egen tid och våra egna resurser, och drifta deras servrar. Vi tror på att hålla makthavare ansvariga för sina handlingar, samtidigt som vi hjälper den enskilde medborgaren att behålla sitt privatliv.
Piratpartiet tar ansvar för integriteten i Sverige. Det demonstrerar vi i handling varje dag och redan före valet.
LÄS MER:
SE VIDEO:
AGERA:
ANDRA SIDOR I KAMPANJEN:
