Val 2010: Stoppa teledatalagringen!

Teledatalagringen – som har sitt ursprung i EU:s datalagringsdirektiv – måste stoppas. Den är en orimlig kränkning av svenska folkets rätt till privatliv. Och den bygger på ett obehagligt synsätt där alla medborgare betraktas som potentiella brottslingar.

Med teledatalagringen kommer data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, MMS, e-post-meddelanden och internetuppkopplingar att sparas. Myndigheterna kommer att kunna kontrollera vem du har varit i kontakt med, var och när det skett. Har du en mobiltelefon kommer man dessutom att registrera var du har befunnit dig vid olika tillfällen.

I Tyskland, som har implementerat datalagringsdirektivet, har man märkt hur folk drar sig från att kontakta till exempel terapeuter, psykologer, hjälptelefoner och själavårdare – nu när staten kan gå in och snoka i folks kommunikationer.

För media blir detta helt förödande – eftersom det blir lätt för myndigheterna att efterforska källor, om de skulle vilja. Den grundlagsskyddade meddelarfriheten blir, i praktiken, svår att upprätthålla.

Genom positionsdata från mobiltelefoner kan myndigheterna lätt få reda på vilka som varit på ett politiskt möte, en demonstration eller... i samma hotellrum.

Teledatalagringen kommer att göra det lätt för myndigheterna att upprätta sociogram över människor som de tycker att de vill hålla ett öga på. Talar du i telefon med någon som känner någon som är ihop med någon som till exempel säljer droger – då kommer ditt namn att dyka upp i sociogramet – och du att ådra dig polisens intresse.

Även den som har "rent mjöl i påsen" riskerar alltså att råka illa ut – bara på grund av vem han eller hon talar med i telefon, får e-post ifrån eller bara råkar befinna sig i närheten av. Är någon i huset där du bor (eller din arbetsplats / skola / idrottskulbb / studiecirkel) till exempel vänster- eller högerextremist – då kan även ditt namn komma att flaggas hos Säpo, eftersom mobilpositionerna visar att ni ofta vistas på samma plats...

Vid en utvärdering av datalagringsdirektiviet i de EU-länder som har implementerat det har det framkommit allvarlig kritik. Uppgifterna behandlas vårdslöst och felaktigt. Man spar mer information än vad lagen föreskriver. Även innehåll i till exempel e-post har sparats. Det är oklart om datalagringen verkligen har varit till någon nytta. Och genomförandet har ofta skett på ett olagligt sätt. [ Länk 1 | Länk 2]

Med written declaration no 29 har Europaparlamentet uttalat att det gärna ser att datalagringen utökas – till att även omfatta våra googlingar och andra nätsökningar. På så sätt kommer man att kunna kartlägga nästan allt om en människas vanor, politiska åsikter, tro, hälsa, sexuella preferenser, fritidsintressen, arbete med mycket mera.

Det kan ifrågasättas om datalagringsdirektivet över huvud taget är förenligt med den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (Speciellt då artikel 8, om rätten till ett skyddat privatliv och skyddad korrespondens.)

Redan i dag kan teleoperatörerna hjälpa polisen i brottsutredningar (där det finns en konkret brottsmisstanke) eller med att pejla in försvunna personer. Det behöver man inte teledatalagringen för.

Socialdemokraterna är ivriga och vill införa teledatalagringen så snart det bara går. Den är från början f.d. justitieminister Thomas Bodströms idé.

Den borgerliga regeringen har dragit ut på införandet, eftersom den inte vill ha en ny integritetsdebatt före valet. (Men den har lagtexten liggande klar i byrålådan, att läggas fram så snart valet är över. Texten till lagrådsremissen finns sedan över ett år tillbaka på Wikileaks.)

Centerpartiet är skeptiskt, men anser att Sverige ändå är tvunget att implementera datalagringsdirektivet. Miljöpartiet och vänsterpartiet är emot teledatalagringen – men har velat betänkligt och de löper en uppenbar risk att få sälja ut sig i frågan, för att kunna bilda regering med (s) om de rödgröna vinner höstens riksdagsval.

Bara Piratpartiet säger blankt nej till teledatalagringen.